Det är vi som är dem
Jag vet inte om ni är medvetna om det, men bistånd och fattigdomsbekämpning räknas numera som säkerhetspolitik. I Sverige och i hela västvärlden. Statsminister Reinfeldt beskrev just det i en gammal artikel om Sveriges arbete mot terrorism på Expressen Debatt. En viktig del är samarbetet mellan polisen och underrättelsetjänsterna inom EU. Men militär allena kan inte rädda världen från terror. Den andra delen i arbetet är att angripa terrorns totalitära rötter. Detta görs genom att värna “gemensamma värderingar kring demokrati, frihet och respekt för mänskliga rättigheter över hela världen.”
Enligt Reinfeldt finns inga tydliga likhetstecken mellan just fattigdom och terror. Men han ser ändå en risk att fattiga människor utnyttjas i onda syften.
“Det finns de som ibland vill tillskriva den internationella terrorismen rollen som lackmustest på av fattigdom eller förtryck orsakade spänningar i världen. Det är att göra det enkelt för sig. Terrornätverk som al-Qaida eller Hamas bärs inte främst upp underifrån, utan via resursstarka och målmedvetna finansiärer. Måhända kan de ibland profitera på människors utsatthet, men de rekryterar för sina ändamål likafullt människor uppvuxna både i Europa och USA.”
Den där andra delen av terrorbekämpningen är alltså bistånd. Det svenska biståndet ska i högre utsträckning användas för att förebygga hotet från internationell terrorism.
“Det handlar om att tydligare prioritera stöd för demokrati och mänskliga rättigheter i Mellanöstern och arabvärlden. I partnerskap med den muslimska världen kan vi bättre förebygga och förhindra att kriser eller konflikter skapar grogrund för internationell terrorism i framtiden.”
(Partnerskap är nyspråk för bistånd om ni inte redan visste det.)
Samma år som Reinfeldt skrev sin debattartikel var jag på Folkrörelseforum i Sthlm. Nyamko Sabuni höll ett tal om värdet av de idéella organisationerna och hur de kan komplettera vad det offentliga inte förmår. Ett sådant område var radikaliseringen av unga muslimer.
“Integrationsfrågorna står i centrum i nästan hela Europa. Vi kommer alla ihåg upproren och bränderna i Paris förorter. Vi minns Rosengård - en stadsdel som i våras drabbades av bränder och vandalism. I Storbritannien kan man peka på bostadsområden där man nu går över till en tredje generation arbetslösa. Ett utanförskap som leder till en tydlig radikalisering av främst unga muslimer - den grupp som mest riskerar att diskrimineras. Undersökningar visar att dessa unga muslimer har mindre gemensamt - när det gäller värderingar och kontakter - med det brittiska samhället, än deras föräldrar har.Ni bärs av demokratiska värderingar och tron på människors lika värde. Det finns ett utanförskap som innebär att delar av befolkningen inte deltar i det offentliga samtalet. En avsaknad av kunskap och förståelse om mänskliga rättigheter och det egna ansvaret i en demokrati.”
I somras skrev Sabuni om sin rädsla för unga radikaler på DN Debatt
"En del unga fångas gärna upp av extrema rörelser på båda de politiska ytterkanterna. Unga muslimer i utanförskap fångas gärna upp av rörelser med våldsamma, extrema tolkningar av islam. Vi vet att sådana rörelser numera verkar även i svenska förorter.Vare sig det handlar om vit makt, vänsterextremism eller radikal islamism som fiskar i utanförskapets vatten leder det till ökat våld. Ungdomar i utanförskap är ett allvarligt problem. För en del av dem är det så allvarligt att de kan ses som tidsinställda bomber för samhället. Ungas utanförskap måste angripas från roten.” (min kursivering)
I den offentliga debatten är Rosengård är det nya Rinkeby. En stark symbol för den farliga förorten eller den misslyckade mångkulturen. Det är nästan som att Rosengård upphört att vara en plats. Rosengård beskrivs ofta med metaforer om bränder och explosioner, det pyr, det brinner, det exploderar. Det är tickande bomber och krutdurkar och gud vet vad. (Ser nu att det inte bara är jag som tänkt på saken.)
Reinfeldt och Sabuni är i alla fall överens. Det är i mellanöstern och förorten (kanske är det till och med samma sak?) som terrorn ska bekämpas. Verktygen är bistånd och utbildning. Terrorister är alltså de utan medel, utbildning och kunskaper om det demokratiska samhället. Eftersom förorter som Rosengård har invånare med såväl rötter i mellanöstern som brist på medel och utbildning är det klart att kampen börjar där.
Och sen kommer en utbildad sjukgymnast bosatt i Tranås och spränger sig själv i Stockholm City.
Det är känt att flera av kaparna 9/11 var utbildade enligt västerländsk modell, och de var knappast undantag. Bombmannen i Sthlm utbildade sig i engelska Lyton, det verkar också som att det var där han radikaliserades. Det är väl helt logiskt egentligen, vilken idiot som helst kan inte planera ett dåd och utsatta människor har i regel andra prioriteringar än att planera och genomföra avancerade våldshandlingar. Göran Larsson är docent i religionsvetenskap och expert på islam i Europa, men hans budskap verkar inte riktigt gått in i det svenska medvetandet än. På Expressen Debatt 2007 frågade sig Larsson varför “inga tv-soffor, ledarsidor eller radioprogram fylls av oroade journalister, intellektuella eller akademiker som bekymrar sig över ETA:s eller IRA:s medlemmars yrkesval när dessa utför våldsdåd?“.
Svaret är antagligen: För att det inte passar in i förklaringsmodellen. Det verkar finnas en tendens, inte bara hos våra ministrar, en tro på att terror och andra våldshandlingar kommer ur utanförskap och brist på utbildning. Ett problem som kan lösas med pengar. Larsson igen:
“Trots att det hade varit mycket enklare om alla religiöst motiverade våldsmän hade varit outbildade galningar är detta långt från sanningen. En stor del av de senaste decenniernas terrorister har alla varit utbildade enligt västerländska sekulära utbildningsmodeller och flera har haft examina i naturvetenskap och medicin.”
Kanske är det alldeles för skrämmande att ens tänka sig att terror och totalitarism kan gro också hos människor rotade i det demokratiska systemet. Hos människor som till det yttre är som oss och inte som dem. Kanske är det så att terrorceller växer i Rosengård. Men uppenbarligen inte bara där.
P.S: En sjuk grej är att jag tänkt skriva ungefär det här i fredags, innan bomben sprängdes. Det var faktiskt inte min mening att göra en politisk poäng av en så tragisk händelse. Men händelsen går inte att ignorera.
P.S2: Badland Hyena satte huvudet på spiken redan 2007. "Vårt samhälle hotas av välutbildade personer".
Extra! Kommentarerna som fastnade på blogger hittar ni här.
